Höstlovet skulle spenderas i Junosuando uppe i Pajala Kommun, tillsammans med tjejerna och maken som precis fått jobb uppe i Kiruna men hade boendet kvar och rum för oss....... biljetter bokades till tåg och flyg, mormor vidtalades för skjutsning och väskor packades allt var klart kvällen innan avresa........
I god tid var vi också men som vanligt skulle kompost påsen med ut, väskor och de sista som ingen annan fick med sig innan dörren stängdes och låstes....... lite resfeber får vi nog också lägga till med tanke på de som sedan skulle hända.......
Tåget var i tid och vi bänkade in oss och satte oss på våra platser och tåget började rulla ner mot Arlanda...... DÅ upptäcker jag katastrofen....... JAG HAR ÅKT I FRÅN MIN HANDVÄSKA......... men var hade jag den sist började leta i minnet men den var inte med i bilen (brukar nämligen "binda" fast väskan i växelspaken och de hade jag inte gjort......) VE OCH FASA DEN ÄR HEMMA KVAR....... vi ska alltså åka på semester och jag har inga PENGAR med mig....
Tankarna rusar i huvudet hur löser vi det här....... som tur är har vi matsäck med oss som vi ska äta på Arlanda, inget äta på flyget behövs..... men busstaxin som vi skulle beställa när vi kom fram och bussen vi skulle ta vidare till Junosuando. kan vi glömma.......... Ringer mamma som får åka hem och plocka ihop kontokort och körkort och sända upp det till mig så jag kan gör något under veckan i varje fall......
Väl uppe i Kiruna, där det är - 4 grader kalt snålblåst och yrsnö, började min tappra tjejer och jag gå in mot Kiruna... många var bilarna som åkte förbi....... Har bara varit i Kiruna två gånger tidigare och den ena gången är över 25 år sedan och så en gång i somras, så jag har inte så bra koll på hur vi ska gå....... men framme vid E10 valde vi att följa den för då kommer vi i varje fall rätt....... DÅ STANNADE DE EN BIL och en man utbrister
- Vad i helsike håller ni på med? I de här vädret....... han kanske använd lite andra ordalag.....
- Går, svarade jag, in mot Kiruna.......
- Det kan ni inte hålla på med, hoppa in här.......
Medan jag stuvade in packningen tillsammans med hunden (och jag är livrädd för hundar) i bagageutrymmet han mannen få klart för sig hur det låg till och han skjutsade oss in till busstationen......
Vi var så oerhört tacksamma för hjälpen att jag missade att ta reda på vad mannen hette och hans adress, dock berättade han lite vad han pysslade med så efter lite detektivarbete fick jag tag på hans namn och var han jobbade. Sen har jag grunnat på hur jag skulle kunna åter gälda den enormt snygga gest..... äntligen har jag nu fått ända ur och gjort ett choklad kort för att sända till honom som tack........ fick bli ett litet presentkort också...
Så jag hoppas Lars att gåvan når fram till dig och att chokladen smakade......... och att du kan köpa något extra för presentkortet, jag och mina döttrar är så oerhört tacksamma för din hjälp...... den resan glömmer vi aldrig!
Men jag stannade inte där några av mina vänner förärades av en hel hög.......
